Ja nu var det satan i gatan länge en jag var här. Men den nya headern drog mig hit. Igen.

Så ja, Det är idag en månad och en dag sen mitt hjärta flög. Min fina tjej. Jag har busat sen dess. Jag har tagit en sak. Men ingen får veta. Inte än. Kanske senare. Kanske aldrig. Det gör fortfarande ont. Jag vill fortfarande gråta. Men det är på ett annat sätt fungerande att censurera tankarna.

Nu ska jag försöka klara av att blogga igen. För jag gillar ju egentligen det. Jag älskar det. Egentligen.